Överlåtelse

Detta ämne är både hett, obekvämt och viktigt i vår själcentrerade egoboast värld!!! Du väljer att gå åt det ena eller andra hållet! Antingen väljer du den höga, ädla vägen där du , precis som vår älskade frälsare,  att gå en tjänares väg och ge dig till andra. Eller så sätter du dig själv, dina egna behov och ditt eget välbefinnande i det första rummet!

Ofta ser vi inte när vi låter vårat ego dominera. Våra egna behov och argument överröstar den lilla svaga rösten som viskar och pockar i vårt hjärta. Har vi lagt mycket tid på egna planer och egna drömmar och egna av allt så kan det vara svårt att byta kanal! Jaget har fått så mycket näring att det vuxit sig riktigt stort och skymmer andras liv och behov runt omkring. Det blir synd om MIG för att jag måste hjälpa någon annan! Människor som väljer denna väg slutar ofta som ensamma och besvikna själar, atmosfären runt dem hårdnar mer och mer och efter ett tag så är det ingen kvar... Har man sått nog länge i sitt kötts åker så växer det upp så mycket tistlar att det kväver den goda säden, och det kan ta nog så lång tid att rycka upp allt ogräs!

Låt istället den andra människans behov beröra ditt hjärta så djupt att du är beredd att göra vad som helst för att lätta dennes börda!

För det är äkta hjältemod!!! Att när jag ser någon annans nöd så tänker jag inte ens, beräknar inte ens kostnaden om jag har råd... Utan jag ger mitt liv, villkorslöst och av ren kärlek...utan tanke på att få något tillbaka!!! Och att det får ta så lång tid som det behöva. Jag har ingen egen agenda, utan osjälviskt överlåter jag mig till det Gud gett mig! Vi kommer ju att få stå inför den allsmäktiges fötter en dag och göra räkenskap. Hur förvaltade jag det pund Gud anförtrodde mig! Detta gäller i mitt eget liv, men ännu mer det Gud anförtrott mig när det gäller min familj, min församling och de människor Gud har satt i mitt liv!  Tänk dig om en soldat i krig, ute på fältet, skulle börja tycka synd om sig själv för att han måste jobba så hårt, han blir ett offer direkt!

Vårt största exempel Jesus levde hela sitt liv så, och tom DOG så! Han bara GAV hela tiden, och slutligen även sitt eget liv. Han tog historiens största risk! Han överlät sig maximalt, ända in i döden, utan någon som helst garanti att få något tillbaka!  Detta var något annat än kaxigt, övermodigt snack om att " jag är stark, jag kommer att ge mig själv, hela mitt liv...för alltid", för att sedan när det väl gäller banga ur för att det kostade för mycket!

Är det ädel metall vi är gjorda av eller en billig fusk kopia? Det visar sig i handling, i hettan, i trångmål och när det verkligen krisar vilket material vi är gjorda av! Håller det i längden, eller är det
bara stora ord sagda i inspiration en solig dag i maj? Ord som egentligen inte har någon egen rot eller förankring i en gudfruktig karaktär!?

Andens gåvor får vi av nåd från himlen. Andens frukter är något helt annat! De formas i mitt liv! Det kostar, men det är värt allt svett och alla tårar!

Jesus svarade: "Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike." (Lukas 9:62 SFB).
Gud vill veta att han kan lita på oss! Att vi är förtroende värda! Att när vi överlåtit oss, så håller det!

Ordet säger: Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! (Matteus 25:21 SFB)

Detta är ett löfte! Vi har inget att förlora! Gud ger alltid tillbaka, i överflöd! Ibland undrar vi varför vi fastnat på ruta ett i livet. Eller varför det känns som att vi alltid går tillbaka till gå! Det kan vara för att Gud först vill se om han kan lita på oss. Han vill se om vi är överlåtna i det han redan gett oss, innan vi kan gå vidare i våra liv och i de drömmar Gud lagt där för att bli förverkligade!
Detta är den riktiga skolan. Inte den glamorösa och häftiga skolan med fyrverkerier! Utan skolan där vår karaktär formas och slipas så att vi kan börja leva PÅ RIKTIGT!!!!